Det är alltid jobbigt att förlora någon nära. Helst om det är någon som man älskar, ens bästa vän och mycket mer än så. Jag kommer aldrig bli mig själv igen, det vet jag redan. Men jag kommer att försöka bli någon annan, en bättre människa än vad jag har varit.

Jag har inte varit perfekt. Men han sa inte till mig de gånger jag gjorde fel så jag kunde inte bli bättre. Sen så slutar han helt plötsligt älska mig, vilket kom som en chock. Men nu är jag på väg uppåt igen. Jag gör mitt bästa för att överleva även fast jag alltid kommer minnas 2011 som det värsta i mitt liv. Jag förlorade två personer som jag älskade och var nära att förlora en till.

Det jag däremot har lärt mig är att jag aldrig ska dö. Jag skulle aldrig kunna klara av att utsätta mina nära för det. Så nu tar jag tag i problemen istället för att ligga här och deppa. Nu ska jag börja må bra igen och försöka att vara den personen som jag vill vara och inte den personen som jag är idag.

Det hände inget drastiskt mellan mig och Anton. Han slutade bara älska mig. Men han kommer fortfarande att vara min bästa vän.

Nu ska jag sova. Har sovit dåligt i en veckas tid men nu ska det bli bättre. Puss på er älskade vänner!