Hej världen.
Jag försöker vara en bra människa och behandla andra på det sättet som jag själv vill bli behandlad. Jag ställer upp för folk i situationer som jag själv skulle ha önskat att någon stod upp för mig. Men när jag gör detta, går det bara illa för mig. Ska jag istället vara en av alla de där som bara tittar på utan att bry mig?

Hej Stockholm.
Jag älskar den här staden, men varför hatar du mig så? Jag kan inte göra gatorna renare och människorna mänskligare, men jag försökte åtminstone. Så varför utsätter du mig för dessa dåliga människor? Förtjänar jag det? Du är staden som gör mig illa men som jag ändå stannar hos.

Hej jag.
Jag har börjat tappa hoppet på människan och på att det finns en godhet djupt inne i varenda liten själ. Nu är jag inte ens säker på att alla människor äger en själ. Jag är rädd och skör och behöver fixas nu. För jag gick sönder samtidigt som min kropp gick sönder. Nu är det dags att lagas, och börja om från början.

Men världen, Stockholm och jag. Ni bör veta att jag nog aldrig kommer få tillbaka samma godtrohet om mänskligheten som jag hade tidigare.