Ja jag vet, ursäkta blogguppehållet och uppehållet av utmaningen men har inte haft ork/tid över till att prioritera den. Så därför skriver jag nu istället, när jag är lite smått frustrerad, vilket inte är så bra egentligen, men eftersom att skriva alltid har varit en slags terapi för mig så är det lika bra, plus att jag aldrig skriver någonting riktigt personligt. Beskriver bara vad jag känner, inte vem, eller vad, som får mig att känna så.

Jag har haft en grymt frustrerande helg. Den har varit otroligt bra samtidigt som den har varit frustrerande. Folk har varit lite smått arga på mig över anledningar de inte borde varit arga för, snarare borde det vara jag som är arg på dem, vilket jag då inte är. Istället mår jag dåligt över att folk är arga på mig eftersom jag är en människa som är grymt orolig för att inte vara omtyckt. Men det spelar hur som helst ingen roll nu eftersom det bara var en kväll och inget mer, nu är allt okej på den fronten och jag skrattar mest bara åt det vilket man ibland kan göra i efterhand.

Nu ska jag i alla fall berätta vad jag har på hjärtat. Jag bryr mig för mycket, så är det. Det jag känner just nu är att jag har förändrats. Jag är inte den personen jag var för två år sedan, nu är jag en helt annan. Det är någonting bra eftersom jag var en person som inte visste vem jag själv var för två år sedan. Men, då kände jag mer saker än vad jag känner nu. Nu är jag mest bara iskall och bryr mig inte överhuvudtaget. Eller, jag var så. Nu har jag äntligen börjat bry mig igen och inser att det är ett problem att jag inte har några pengar eller något jobb och att jag behöver de sakerna för att överleva. Och nu inser jag även att jag inte bara kan sitta en hel dag inne på mitt rum utan att göra någonting överhuvudtaget.

Ni kanske tycker att det är bra att jag känner så igen, vilket det ju för sig är. Men det gör även att jag börjar oroa mig över saker som jag inte brytt mig om tidigare vilket är oerhört jobbigt. Därför hatar jag att bry mig. Jag hatar att behöva bry mig om saker jag gör. Jag hatar att jag inte vill göra saker som jag ville förr. Jag hatar att jag behöver ta tag i mitt liv men inte vet vars jag ska ta vägen. Till att börja med måste jag söka jobb, men det är bara att litet problem: Jag vill flytta bort från Piteå och börja jobba eller plugga någon annanstans, men, vad ska jag jobba med? Eller vad ska jag plugga? Vars ska jag flytta? Ska jag ta ett jobb här i Piteå och avvakta även fast det enda jag vill är att flytta härifrån? Förstår ni varför jag håller på att bli galen?

Dock så vet jag att jag kommer komma på en lösning, det gör jag alltid! Oavsett om det är en bra lösning eller ej.. Dock så önskar jag bara att någon underbar människa skulle kunna komma till mig och säga vad jag ska göra med mitt liv, bara ge mig lite svar! Men det här är någonting jag själv behöver lista ut, det vet jag.

En till sista sak som jag vill berätta för er: bara för att jag skriver ett superlångt negativt inlägg som ingen antagligen orkar läsa så mår jag mycket bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan. Det finns många anledningar och många personer som är ansvariga för detta så tack för det alla ni underbara. Men ibland behöver man bara få vara lite negativ på livet, right? Så nu är det dags för mig att vara positiv för en lång tid framöver.
Tack!