Usch vad jag kan bli irriterad på mig själv ibland när jag inte ens försöker sovs utan sysselsätter mig med att kolla på saker som jag vet gör ont för mig. Beter mig som om jag är självdestruktiv eller något!

Är lite depp just nu eftersom det känns som om allting går så långsamt i mitt luv, vill bara få saker och ting gjort. Jag är grymt taggad på att börja praktiken, så grymt taggad på att ta ner resten av alla mina saker här och mest av allt är jag så sjukt taggad på att få börja mitt nya liv! Det som däremot gör mig otaggad är när det inte är jag som gör så att allting går segt (vilket det vanligtvis är, hehe).

Varför jag tror att jag känner så här just nu är nog för att jag känner av hösten. Vanligtvis brukar jag älska hösten eftersom att jag då får en bra anledning till att krypa under en filt med en kopp te och en bra bok, men eftersom att förra hösten var den värsta tiden i mitt liv hittills så antar jag att jag är lite rädd för att jag ska hamna i samma sits som då, och det vet jag att jag inte skulle klara av.

Dock så har jag börjat se världen ur ett annat perspektiv nu, och det var det som gjorde att allt slutade bra förra gången. Visst, jag förlorade många som jag brydde mig om, och dessa personer saknar jag än, men jag behöver dem inte. Den enda personen man egentligen behöver för att överleva är sig själv, även fast man alltid behöver kärlek, vilket de flesta har utan att själva alltid inse det.

Jag är inte ledsen nu, däremot så ler jag för mig själv eftersom att jag har det extremt bra nu. Jag måste bara sluta vänta på att någonting dåligt kommer hända. För trots att mörkret och minnena kommer tillbaka så vet jag att mörkret är till för att fyllas med ljus och minnena är till för att glömmas. Och jag har både mycket ljus i mitt liv OCH minne som en guldfisk så det kan inte bli annan än bra ;).

Nu ska jag krama min pojke och somna, för nu har jag fått skriva av mig och nu är jag extremt taggad för en ny dag!