Nu tjatar jag lite väl mycket om Anton här känns det som men det är faktiskt han som har fått mig att vara väldigt lycklig de här senaste 9-10 månaderna. Så därför ska jag ta ett ögonblick som jag är otroligt lycklig att det inträffade, nämligen första gången jag och Anton kysstes, i nyktert tillstånd.

Det var på vår kära skola där vi satt uti några soffor och jag hade precis lyckats övertala honom att stanna och vänta på min buss med mig, men när nästa buss kom så tänkte han då fara vilket då gjorde att jag höll fast honom lite, sen hände någonting konstigt, som faktiskt inte var planerat.. Det var som om vi "studsade" mot varande ungefär, det blev som en snärt och hips vips, innan någon av oss visste ordet av så kysstes vi.

Lite komplicerat var det att förklara, men det var ett otroligt bra ögonblick i alla fall!