Kärlek för mig är någonting man behöver varje dag för att överleva och må bra, vars man än är ifrån. Jag ser kärlek som någonting väldigt dyrbart och det behöver ju absolut inte bara komma från en flickvän/pojkvän utan även från vänner eller föräldrar m.m. Jag är rätt så säker på att alla upplever kärlek på något sätt, bara i olika stor mängd. Jag som till exempel kommer från en stor familj, har vänner OCH en pojkvän som älskar mig är ju omringad av kärlek vilket har gjort mig otroligt beroende.

För dom som tänker att jag har fel när jag säger att man faktiskt behöver kärlek för att överleva så har jag faktiskt inte det. Vi tog upp det här på psykologin för ett tag sedan och då fick vi se små barn från ett barnhem som inte hade fått någon kärlek överhuvudtaget utvecklas senare eller till och med bli sjuka, så vi behöver faktiskt kärlek för att överleva.

VAD som är kärlek för mig just nu är Anton. Vårat förhållande sprudlar av kärlek och vi är otroligt lyckliga tillsammans. Och min magkänsla säger mig även att vi kommer hålla ihop ett bra tag framöver också, vilket jag inte har känt tidigare faktiskt. Så kärleken finns omkring mig i massor.

(Om jag ska vara helt ärlig med er så tror jag faktiskt att det alltid finns någon därute för en, det gäller bara att söka ordentligt)

Den första pussbilden som togs på mig och Anton