Nu är det verkligen illa på minnesfronten. När jag inte fick tag på A så att han kunde trösta mig så ringde jag till Jessica (som jag i efter hand märkte var en mycket bättre tröstare) som berättade för mig att dom var ju och tränade, så när jag tänker efter så kommer jag ihåg att A ringde och väckte mig när jag sov och då sa han att dom skulle träna. Men hur som helst så måste jag gå ut och vänta nu när dom kommer, men vi ses när jag orkar blogga.