Att orka..

Denna orken som sakta håller på att ta slut.
Jag vet inte riktigt vad jag gör här..
Denna smärta som söker sig ett sätt att ta sig ut.
Jag vill vara där du är..
När orden tar slut, vad gör man då?
Jag har ett hopp som aldrig kommer att släckas..
Det är jobbigt att jämt behöva gå på tå.
Jag ser lik efter lik täckas.
Att veta att vad man än gör så sårar man någon,
Det är jobbigt, tro mig.
Och jag hoppas att jag finner en lösning så småningom,
För det är så svårt att vara utan dig.

Linda Hurtig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback